MENY
Med mat i magen var det dags för Torkels gömma! Det är en plats i skogen med många stora stenbumlingar bildar små grottor att krypa ner i. Sägnen säger att en man vid namn Torkel gömde sig från danskarna på den tiden det inte var fred mellan Sverige och Danmark. Tydligen skulle han ha levt där väldigt länge medans hans fru smugglade dit mat till honom. Jag gick upp för klipporna och klättrade ner. Det finns en stege men det är rätt så smalt så kanske inte något för alla. Därnere var trångt och kallt, kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste varit att bo så över en längre tid!'
vi fortsatte sedan vandra och vandra... Det var nu, före middag som vi började känna av hur påverkade vi blivit av att gå i solen hela dagen. Vi hade börjat känna v skoskav och vi hade tappat vår stora vattenflaska utan att märka något... tur att vår vovve gick så tappert och fick oss att fortsätta. Vår målsättning var att nå Hökåsen för övernattning men jag ville istället stanna vid en sjö tidigare och koka vatten från sjön. Vi vistte dock att vatten skulle finnas vid Hökås så Jonas övertygade mig att fortsätta.
Vi tog oss då upp för ett högt berg med (vd vi trodde) var våra sista krafter för att inse att vi skulle minst tre km till till Hökås. Men vi kämpade med tanken på det rinnande vattnet. När vi kom dit ser vi att ganska många kampar där. Vi får plats men eft det är hundens första sovning i tält så tänkte vi att hn säkert skulle reagera på varje ljud de gav ifrån sig. lite besvikna försökte vi hitta vattnet. Ser en skylt och följer den ner för en backe. Nog finns det rinnande vatten, men med en gammal vattenpump som tar stor energi att pumpa med! Jag klarade knappt att få ut vatten så stackars Jonas fick jobba sig dubbelt svettig för de vattendroppar vi fick! Men guud vad gott kallt vatten är!
0